Recension #2
Ny recension gjord av :
Boken ges ut på egen label av Mike Larsson som också var snäll och sände ett recensionsexemplar av hans verk. En sorts absurd bok fulla av korta eller längre noveller med en handling som sker mellan raderna med många märkliga öden. Mike Larsson kallar berättelserna för mikroberättelser därför att de är korta intensiva och stundtals har en viss dos svart humor inbyggd i själva kärnan av djupet av berättelserna. De skiftar i variation och tempo – men har ett energiskt flöde som gör att man smälter direkt när Mike Larsson serverar sina texter för mig. Bara den sköna smått surrealistiska titelkortisen ”Subdural” där en människa reflekterar över sin egen död/liv under självmordets själva dödsögonblick. Kroppen svävar iväg och noterar sin egen död – via sina sinnen ser han sin egen kropp där han svävar ovanför sitt eget lik. Döden får färg och smak genom denna korta massiva berättelse. Jag gillar bokens kärnfulla modernas sagor därför att de är konstnärligt väl iscensatta som små korta filmer. Man kan se dem scenografiskt eller bara som korta filmmanuskript, vilket förstärker Mike Larssons ambitioner att ge oss tänkvärda absurda men kraftfulla bilder att ta med oss hem efter själva läsakten. Det är svårt att så här direkt påpeka vad de handlar om egentligen. Det finns små återkommande fragment som på något sätt sammanbinder allt det jag läser.
Man kalla det för en verkligen specifik bok som har ett intellektuellt svart humoristisk underton av mörk glädjeyra som förvandlar det svarta humorn till en litterär fest för ögat. Bara det gotiska skräckomslaget har svart underfundig humor indränkt i sig. En av vinterns märkligaste nya författare som jag tror mig veta kan bli en intressant upptäckt.
Senaste kommentarer